Jerry Karlgren kommer att befinna sig under kommande supercross tävling i Göteborg, så räkna med fräcka bilder!

Rekord är till för att slå, vissa är bara svårare än andra att uppnå. Ungefär som när Bob Beamon skuttade hela 8,90 meter i längshoppsgropen vid OS i Mexiko 1968. Då trodde man att det var ett oslagbart rekord.

Så var inte fallet, men det tog sin tid – närmare bestämt 23 år innan både Carl Lewis (8,91) och nuvarande världsrekordhållaren Mike Powell (8,95) förbättrade rekordet i samma tävling.

Men nu ska vi inte prata längdhopp utan supercross och en blågul bedrift. All heder åt Jan-Erik Sällqvist som på 1970-talet bemästrade den spektakulära disciplinen mer än berömvärt och med resultat bättre än vad vi nu ska berätta. Men det var som Thorleif Hansen brukar säga ”på den svartvita tiden”.

Nu pratar vi om modern tid och närmare bestämt 1993 då det ”moderna” svenska rekordet finns registrerat. Marcus ”Bubben” Hansson var i ropet och han undrade om Mats Nilsson ville hänga med till Lasse Larsson i San Diego i soliga Kalifornien och träna i två månader. När allt kom till kritan hoppade ”Bubben” av och ”Lappen” for dit alldeles på egen hand. Veckan efter nyår var det sedvanlig premiär för supercrossen i Anaheim och Mats dubblerade de båda klasserna.

Han klarade det så kallade förkvalet dagen innan själva huvudtävlingen och han minns att det bara var att kasta av sig glasögonen, på med nya, och sedan ut igen. I Anaheim tog sig Mats till sista chansen men sedan tog det stopp.

På den här tiden sadlade Mats en Kawasaki och under tiden i USA blev han kompis med Mike Craig som bjöd in honom till Kawasakis testbana som visade sig vara ännu svårare än banan Mats nyligen hade tävlat på. Vid ett parti korsades banslingorna och Mats minns att Craig flög över huvudet på honom.

Helgen efter Anaheim var det dags för deltävlingen i San Diego. I 125-klassen tog sig Mats direkt till final och av den anledningen lät han 250-cykeln vila för resten av kvällen.

Men den svenske hjälten fick omgående bekymmer för redan på mastervarvet la cykeln av. Lagom till att grinden skulle fällas klev plötsligt Lasse Larsson ut på banan. Han låtsades som det regnade, klev runt i sin egen värld och plötsligt var han helt främmande för det amerikanska språket. Detta föranledde till att Mats mekaniker fick den lilla tid som krävdes för att få liv i motorn igen via ett tändstiftsbyte.

För lagom till att mekanikern gjort sitt, ja då klev Lasse Larsson åt sidan. Det blev en startkrasch i första böj men det hindrade inte Mats som smet på innern och var ut som femma. I en och samma böj tappade han mot slutet tre förare och rullade i mål som åtta mellan fransoserna Frederic Vialle och Cyril Portes. Vann tävlingen gjorde Mickael Pichon.

Att någon svensk ska kunna upprepa denna bedrift känns i nuläget som en utopi. Men det var väl samma känsla som alla friidrottsentusiaster tänkte när Beamons fantastiska längdhoppsrekord började bli till åren. Själv anser jag att ingenting är omöjligt – vissa saker tar bara lite längre tid.

Fotnot: Mats Nilsson blev även svensk mästare i supercross vid två tillfällen, 1994 och 1997, samt bronsmedaljör 1992. Han har även varit femma vid supercrossen på Ullevi samt deltagit vid den prestigefyllda tävlingen Paris-Bercy.

Fotnot II: 1995 hoppade kubanen Ivan Pedroso en centimeter längre än världsrekordet i Sestriere, Italien under mystiska förhållanden då en man ställde sig framför vindmätaren varje gång Pedroso skulle hoppa. Av den anledningen tillskrevs kubanen aldrig rekordet. Det längsta uppmätta längdhoppet under tävling noterades 1992, ett år efter världsrekordet, och det var återigen Powell som stod bakom noteringen. Dessvärre var vinden i ryggen allt för påtaglig – 4,0 mp/s jämfört med tillåtna 2,0 mp/s.

Holländaren Herjan Brakke kommer att ansluta till teamet för de två sista deltävlingarna av säsongen.

Lördag 4 september

00.30 (Motors) AMA-Nationals från Unadilla, Open + Lites (105 min)

Söndag 5 september

07.00 (Motors) VM-MX2 från Brasilien, heat 1 (50 min)

07.50 (Motors) VM-MX1 från Brasilien, heat 1 (55 min)

08.45 (Motors) VM-MX2 från Brasilien, heat 2 (50 min)

09.35 (Motors) VM-MX1 från Brasilien, heat 2 (55 min)

12.00 (Motors) VM-MX2 från Lierop, heat 1, LIVE (60 min)

13.00 (Motors) VM-MX1 från Lierop, heat 1, LIVE (60 min)

15.00 (Motors) VM-MX2 från Lierop, heat 2, LIVE (60 min)

16.00 (Motors) VM-MX1 från Lierop, heat 2, LIVE (60 min)

17.00 (Motors) VM-MX3 från Finland (30 min)

22.20 (Motors) VM-MX1 från Lierop (105 min)

Den gångna helgen kunde vi notera två vinnare ute i Europa och två ikoner som på var sitt sätt lägger handskarna på hyllan.

Om vi börjar med de tävlande så kördes Inters-Open i Orpe Le Grand, Belgien med två icke-belgare i topp. Vann totalt gjorde nämligen estländaren Tanel Leok (2-1) med den skadebenägne fransmannen Sebastien Pourcel som tvåa (1-2).

Totalt räddar dock Steve Ramon den belgiska äran genom att vara tabelletta före Leok och Davide Guarneri som fick en gratisplats i det italienska laget till Motocross of Nations sedan debaclet med sponsorer för duon Cairoli/Philippaerts aldrig löste sig.

I Tyskland slog Ken Roczen spiken i kistan i Gaildorf. I sedvanlig stil vann hann dubbelt medan Max Nagl fick nöja sig med andraplatsen (2-3). Därmed vann Roczen ADAC-Masters totalt.

Tar vi sedan steget över till handskar och hyllor är det klart att den sydafrikanske ex-världsmästaren Grant Langston slutar efter ett par skadedrabbade säsonger. Slutar nummer två handlar om Roger De Coster som lämnar Suzuki efter 15 år. Om han går över till ett annat märke eller om han lämnar branschen för gott är ännu inte ristat i sten. Det är heller inte klart vem som kommer att ersätta honom.

- Du kan inte ersätta en ikon som Roger, menar Don Sakagura, ansvarig för Yoshimura R&D i USA i ett pressmeddelande.

Den 25-26 september smäller det. Det är då 32 nationer gör upp som segern i Motocross of nations. Av de 32 lagen ska ett dussin bort – resterande är i A-finalen. Sverige är tilldelade numren 58, 59 och 60 och som synes slipper vi nationer som Sydamerika, Holland och två av våra grannar – Norge och Danmark. Så här ser trupperna ut med MX1-föraren nämnd först, följd av MX2- och Openföraren.

USA – Ryan Dungey, Trey Canard, Andrew Short.

Frankrike – Christophe Pourcel, Marvin Musquin, Xavier Boog.

Belgien – Steve Ramon, Jeremy van Horebeek, Clement Desalle.

Tyskland – Max Nagl, Ken Roczen, Marcus Schiffer.

England – Shaun Simpson, Dean Wilson, Tommy Searle.

Italien – Davide Guarneri, Alessandro Lupino, Manuel Monni.

Australien – Brett Metcalfe, Dean Ferris, Jay Marmont.

Estland – Tanel Leok, Priit Rätsep, Gert Krestinov.

Schweiz – Gregory Wicht, Valentin Guillod, Arnaud Tonus.

Nya Zeeland – Joshua Coppins, Brad Groombridge, Ben Townley.

Spanien – Jonathan Barragan, José Butron, Carlos Campano.

Portugal – Rui Goncalves, Hugo Basaula, Luis Correia.

Brasilien – Marcello Lima, Christopher Castro, Antonio Balbi.

Irland – Stuart Edmonds, Martin Barr, Gordon Crockard.

Lettland – Ivo Steinbergs, Matiss Karro, Lauris Freibergs.

Finland – Toni Eriksson, Harri Kullas, Jon Söderberg.

Sverige – Tom Söderström, Fredrik Norén, Alexander Eriksson.

Ryssland – Evgeny Bobryshev, Alexander Tonkov, Sergey Astaykin.

Österrike – Mattias Walkner, Pascal Rauchenecker, Günter Schmidinger.

Puerto Rico – Christian Ruiz, Zach Osbourne, Kyle Regal.

Kanada – Jeremy Medaglia, Kaven Benoit, Kyle Keast.

Kroatien – Nenad Sipek, Marko Tumbri, Danijel Bozic.

Island – Gylfi Gudmundsson, Eythor Reynisson, Hjalmar Johnsson.

Litauen – Mindugas Kazakevicius, Nerijus Rukstela, Rimantas Päzemeckas.

Venezuela – Giovanni Perrotta, Humberto Martin, Raimundo Trasolini.

Filippinerna – Jolet Jao, Ralph Alvarez, Kenneth San Andres.

Ukraina – Oleksandr Pashchynskyi, Mykola Pashchynskyi, Roman Morozov.

Japan – Akira Narita, Takuya Mihara, Yoshitaka Atsuta.

Costa Rica – Johan Mora, Alejandro Rojas, Roberto Castro.

Equador – Felipe Espinosa, Martin Davalos, Andres Benenaula.

Guatemala – Rodolfo Fernandez, Estefan Castillo, Tomas Angel Castillo.

Mexiko – Martin Garcia, Alberto Herdia, Victor Blanco.

I MX2-klassen lyckades Alex Erikssons teamkollega Jake Nicholls sno åt sig en heatvinst före omöjlige Zach Osbourne som vann de övriga två före just Nicholls. Totalt har jänkaren ett försprång på hela 47 poäng. För Alex Eriksson gick det inget vidare;

- Förra helgen var en helg som bara är att glömma, en helg där allt bara kändes piss. Men man behöver en sådan ibland för att veta när det går riktigt bra också – så det är bara bryta ihop och gå vidare. Jag tänker inte ge er några detaljer om den gångna helgen, mer än att den var in Silverstone, England och att banan låg precis bakom själva roadracingbanan. I heaten blev jag 24:a, 17:e och 20:e, låg 15:e på sista varvet i andra heatet men då jag gjorde en vurpa och halkade bakåt lite. Det var ett renodlat lerrace kan man säga, spår som var en halv meter upp till en meter djupa, så det var inte lätt men så är det. I helgen är det i alla fall Leirop som gäller, den känner ni säkert till och då vet ni vad som väntar mig. Men det ska bli 100 procent roligare än förra sand-VM:et för jag är i en mycket bättre form än vad jag var då förra gången. Var på Lommel igår och tränade. Det kändes helt okej, alla VM-förare var där igår och banan var tuff redan när vi började och den blev ju inte bättre. Men det funkade helt okej ändå och jag försökte hitta tekniken för sand och det kändes bra hela dagen.

Foto:Ray Archer

Där finns det en mängd godsaker att kika på i utställningshallen och guldkornen med ett extra stort G får väl anses vara den mängd världsmästarcyklar inom disciplinen motocross som finns på plats – i varje för oss med crossblod i ådrorna.

Nostalgitrippen inleds redan 1962 med VM-hojen som Rolf Tibblin styrde till guld samma år, förövrigt vann han även året därpå också och två år tidigare hade Bill Nilsson blivit världsmästare på en i stort sett likadan Husqvarna 500cc.

Motorerna byggdes av Hedlunds Mekaniska i Spånga och de härrör från en modell som heter 112TV som kom redan 1935. 1964 försökte Husqvarna bryta fyrtaktsdominansen via en 358:a tvåtakt med dubbla avgasrör. Bland annat gjorde Ove Lundell ett inhopp i VM-serien med maskinen som också finns att skåda på museet.

Sveriges kanske största motocrossförare genom tiderna, Torsten Hallman, har också en av sina världsmästarmaskiner på plats. Här handlar det om en 250cc från 1967. På denna maskin, och för övrigt även på fjolårsmaskinen med vilken han också vann VM, testades en ny konstruktion av ramar som sedermera hamnade på produktionsmaskinerna 1968.

Bengt Åbergs guldhoj från 1969 finns på plats vilket även Heikki Mikkolas 250:a från 1972 gör. Han vann inte VM detta år men det intressanta med denna årsmodell var det lilla vevhuset av magnesium som sedermera kom på produktionsmaskinerna två år senare. 1972 kom för övrigt den första modellen med den nyutvecklade motorn med en 5-växlad tätstegad växellåda för motocross (CR – close range). Något senare kom det en icke tätstegad växellåda kallad WR – wide range. En motor som främst var avsedd för enduro och ökenlopp. Så för alla ni som trodde att CR kort och gott var en förkortning för cross blir det lång näsa.

Om vi återgår till finländaren Heikki Mikkola, som för övrigt hade en fantastisk karriär då han var först i världen med att bli världsmästare i två olika kubikklasser (”Carla” var nummer 3), så finns hans guldhojar från 1974 och 1976 på plats.

500:an var för övrigt inte någon fullblodig halvlitersmaskin då cylindervolymen ”bara” uppmätte 360cc. Det var på hans 74:a, under själva VM-säsongen, som Husqvarna laborerade med såväl ram som fjädring vilket ledde till att stötdämparna numera kom i lutande utförande. Något som sedan infördes på produktionsmaskinerna året efter.

Guldgripen på museet är kanske inte Håkan ”Carla” Carlqvists racer från 1979, med vilken han blev världsmästare första gången. Men för undertecknad är den pricken över i:et – för här pratar vi MX-pornografi även om den numera ser otroligt gammal och omodern ut.

Bo Edbergs vita 488-automat finns också att beskåda liksom de mer moderna VM-maskinerna som Jacky Martens och Alessio Chiodi skördade stora framgångar med. På den tiden tillverkades dock cyklarna nere vid Varesesjön, strax norr om Milano i Italien.

I övrigt kan man också få en inblick i prototyphanterandet i form av en motor från 1986. Som sagt, man behöver inte vara uråldrig för att uppskatta vad som finns i gömmorna. Men det är en fördel om man har lite förkärlek för delvis blanka bensintankar av plåt. Och så har vi det där med ”Carlas” hoj…

1977 kom denna 125:a som så vackert är blågul. Just denna maskin togs aldrig i bruk utan den togs direkt ut från produktionsledet.

Det lilla vevhuset av magnesium som Heikki Mikkola använde sig av 1974.

Så här såg Heikki Mikkolas 360:a ut som han vann 500-VM med 1976.

Bo Edbergs 488-Automat.

Det finns världsmästarcyklar även i modern tappning – här Alessio Chiodis 125:a från 1998.

Håkan Carlqvists VM-hoj från 1979 i förgrunden.

Motor från 1986 som stod som grund för 1990-talets motorer.

1962-årsmodell som tillhörde världsmästaren Rolf Tibblin.

1972 kom den första modellen med den nyutvecklade motorn med en 5-växlad tätstegad växellåda för motocross (CR – close range).

Ahhhh, här har vi museets stora behållning – Håkan Carlqvists världsmästarhoj från 250-VM 1979.

– Jag kom i en ganska så brant nedförsbacke när jag plötslig saknade broms, så när slingan svängde fortsatte jag rakt fram ut i skogen, suckar Johan.

Temperaturen var naturligtvis ett ”hett” samtalsämne. Tävlingen kördes under vansinnigt höga temperaturer, och det gällde att dricka ofta och mycket för att överleva. Johan inte bara överlevde och bemästrade hettan utan hade till och med ganska så roligt mellan krånglen och tycker terrängen de körde i var en höjdare.

– Man inledde med ett roligt inte alltför svårt extremprov, och därefter följde en transport som tog hela 80 minuter så då blev man varm i kläderna. Crossprovet bestod av en crossbana och lite gräsprov och var superrolig, och även den andra extremen och enduroprovet passade mig bra. Jag hade egentligen förutsättningar att lyckas ganska så bra, men det var väl inte min helg helt enkelt.

Problemen för Johan inleddes redan under lördagen. Han hade fått en ny ram på cykeln och det nedre lagerfästet till gaffeln hade inte kommit helt på plats vilket störde allt mer och mer.

– Cykeln var stundtals som en gammal damcykel med glapp framgaffel så man kände hur det rörde sig 5mm varje gång man bromsade hårt och det var lite otäckt. Lösningen blev att dra åt det stenhårt vid varje tillfälle det gick, men självklart var det ingen optimal resa. Jag blev 10: a till sist men det är jag inte nöjd med, säger Johan besviket.

Om lördagen var problemfylld så tog söndagen istället en ändelse med förskräckelse. I en brant nedförsbacke var bakbromsen utan förvarning borta och Johan fortsatte in i skogen och blev rejält mörbultad och tvingades bryta.

– Bromsbelägget hade tagit slut och det var metall mot metall vilket fick oljan och koka och bromsen att försvinna. Jag är inte allvarligt skadad men det fanns ingen möjlighet att fortsätta med skadad cykel och chaufför.

Trots helgens besvikelse så är Johans förtroende för såväl Beta som hans team intakt, han trivs till och med mycket bra.

– Antagligen så glömde de att kolla bromsarna på cykeln, men det är mänskligt att fela och de kommer nog inte göra om det. Jag stortrivs annars på cykeln och i teamet och de är nöjda med mig också. 2010 skulle vara ett läroår och de är nöjda med min inställning och mina resultat även om vi inte har skrivit några papper för 2011 ännu.

Nästa helg skulle Johan ha deltagit i en VM-deltävling i Turkiet, men när teamet som saknar representant här valde att stå över tävlingen så får Johan chansen att förverkliga något han verkligen ser fram emot.

– Jag ska åka med Västerås upp till finalen av Lag-SM i motocross och köra. Jag kommer att köra på endurohojen men jag tror det kan gå hyfsat ändå om jag får chansen att köra något heat. Laget har klarat sig bra utan mig i år och jag vill inte knuffa bort någon annan men om det behövs så ser jag fram emot utmaningen, avslutar Johan.

Med vänlig hälsning Johan Carlsson racing

Precis som tidigare läger har vi ett tak på antalet förare vi kan ta emot. Har du unga förare i ålder 10-16 år som dina kunder, så föreslår vi att du informerar om detta läger. Det kostar 1 300 kronor och vad förarna får för dessa pengar finns att läsa på hemsidan under CROSS/MX-Academy.

Vi planerar även ett läger i november som ersättning till läger 3 som blev inställt. Information om tid och plats för lägret i november som blir årets sista, ber vi att få återkomma med.

LÄGER 5 = Gnagaredalen i Vimmerby 9-10 oktober.

Information och anmälan på vår hemsida www.hondamc.com

Med vänliga hälsningar Honda MC Svenska AB